Artbegrepp
Naturvårdsarter är ett samlingsbegrepp för arter som används inom naturvården; arter som är extra skyddsvärda, antingen genom att själva vara av särskild vikt eller genom att peka på att områden eller naturtyper är särskilt viktiga ur ett naturvårdsperspektiv. I begreppet ingår rödlistade arter, fridlysta arter och sådana som är listade i EU:s art- och habitatdirektiv, signalarter (indikerar artrikedom), ansvarsarter (sådana som har en stor andel av sin population i Sverige eller Stockholm), samt nyckelarter (arter som bär upp artsamhällen).
Rödlistade arter
Rödlistan anger hur ovanliga, minskande eller hotade arter är. Den svenska rödlistan uppdateras vart femte år och bygger på experters bedömning av olika arters status. Det är Artdatabanken som har ansvar för den svenska rödlistan, läs mer om deras arbete här.
Rödlistan har sex olika kategorier, som bygger på internationella kriterier:
- Nationellt utdöd (RE)
- Akut hotad (CR)
- Starkt hotad (EN)
- Sårbar (VU)
- Nära hotad (NT)
- Kunskapsbrist (DD)
- Livskraftig (LC). Arter i denna kategori rödlistas inte.
Signalarter
Signalarter är arter som indikerar olika typer av värdefulla miljöer och har tagits fram av Skogsstyrelsen. Signalarter kan också vara rödlistade men de bör ändå vara så pass vanliga att de praktiskt kan användas för att karaktärisera områdens naturvärde.
Artskyddsförordningen
Artskyddsförordningen reglerar efterlevnaden av EU:s naturvårdsdirektiv. Art- och habitatdirektivets samt fågeldirektivets bilagor anger vilka arter som ska skyddas inom EU, dessa benämns ofta ”bilagearter”. Direktiven omfattar även arter som inte är speciellt ovanliga i Sverige, exempelvis tjäder och spillkråka. Det är viktigt att hålla koll på arterna som omfattas av naturvårdsdirektiven då skogsstyrelsen och länsstyrelsen kan kräva att man visar särskilda hänsyn till dessa arter i samband med exploatering och skogliga åtgärder.
Arter i ArtArken
I Stockholm har man identifierat ett antal lokalt eller regionalt prioriterade och skyddsvärda arter. Många av dessa arter är beroende av naturvårdande skötsel för sin fortlevnad. Exempel på sådana arter är grod- och kräldjur som behöver småvatten, vedinsekter knutna till död ek- och tallved, vedinsekter knutna till övrigt löv och ädellöv, mesfåglar knutna till barrskog, svampar knutna till kalkgranskogar (bombmurkla), mossor knutna till skog (tex brynia), kärlväxter knutna till ängs- och hagmarker och lavar knutna till solexponerade gammelekar. Arterna – både nationellt rödlistade och lokalt/regionalt skyddsvärda – och deras fyndplatser går att hitta i ArtArken. Se vidare under avsnittet Verktyg för planering och prioritering i Stockholms stad.
