Att bevara natur
Bevarande och förvaltning av naturområden och arter har under de senaste årtiondena fått allt större uppmärksamhet och betydelse, i takt med att allt fler naturområden tas i besittning för olika typer av exploatering. Studier har också visat att arter försvinner i betydligt högre takt idag än vad som kan påvisas historiskt (Butchart m.fl. 2010). Även om målsättningen kring bevarandet är detsamma så kan utgångspunkterna vara olika. Man kan grovt urskilja två huvudargument.
Det ena argumentet är mer nyttoorienterat och knyter an till effekterna på ekosystemets långsiktiga funktion. En grundläggande tanke är att fungerande ekosystem med dess arter och processer bidrar med nyttor till samhället som exempelvis rekreation och pollinering (se avsnittet Ekosystemtjänster), samt att biologisk mångfald är viktig för väl fungerande ekosystem.
Det andra argumentet bygger på etiska ställningstaganden om naturens egenvärde och människans ”rätt” att utrota andra arter för att öka sin konsumtion och levnadsstandard. Den här typen av argument är inte mindre viktiga men är mer abstrakta och svårare att mäta och värdesätta.
Under senare tid har de mer nyttoorienterade argumenten varit inflytelserika i debatten, och forskning kring kopplingen mellan artrikedom, fungerande ekosystem och ekosystemtjänster har också ökat i omfattning, och visat på viktiga samband (Hooper m. fl. 2005). För många arter kommer vi att ha svårt att belägga någon direkt eller indirekt nytta. Detta kan dels bero på att vi kanske inte har kunskapen om deras betydelse, att de får en förändrad betydelse i ett framtida klimat, men också att deras funktion och nytta räknat i pengar är begränsad. Här kommer de etiska argumenten fortfarande att vara viktiga.
