Ekmiljö

Prioriterade habitat

Inom Stockholms stad finns flera speciella och prioriterade miljöer för naturvårdande skötsel som äldre ek- och tallmiljöer, ängar och strandmiljöer. Texterna är framtagna under arbetet med prioriteringsstödet för naturvårdande skötsel. De inkluderar både beskrivning av syftet med skötseln, samt förklaringar av specifika begrepp som används i prioriteringsstödet. Klicka på länken under för att komma till sidan där alla prioriterade habitat är samlade.

ALLA PRIORITERADE HABITAT

Ekmiljö

Varför skötas?

Ekarna är livsmiljö för över 1000 olika arter i Sverige. Framför allt rör det sig om vedlevande insekter, lavar, svampar och mossor, men hålekarna är även livsmiljö för fåglar, fladdermöss och andra däggdjur. De mest hotade arterna är samtidigt de känsligaste med höga krav på tillgång till stora bestånd av närliggande, rödmurkna jätteekar. Särskilt värdefulla är de grova, och/eller ihåliga träden som innehåller s k mulm (löst, sågspånsliknande material av murken ved och rester från insekter och andra småkryp). Ekområdena och arterna kopplade till dessa är därför i behov av en aktiv skötsel.

De naturvärdesklasser som anges i prioriteringsstödet bygger på bedömningarna i stadens Ekdatabas av ekarnas storlek, hålstadium, påträffade skyddsvärda arter m.m. Alla värdefulla ekmiljöer har i Ekdatabasen klassats på en skala från 1 till 3, där 1 är högsta värde.

Kontinuerlig skötsel kring ekarna kan bestå av bete, slåtter, gräsklippning eller återkommande slyröjning. Med hänsyn till de flesta fåglars häckningsperiod bör inga störande skötselåtgärder ske under perioden 1 april till 15 juli.

Det råder delade meningar om hur snabbt man ska röja fram igenvuxna ekar. Om utgångsläget är väldigt igenvuxet kan det vara fördelaktigt att röjningen sker i etapper med ett par års mellanrum. Det görs för att inte en alltför snabb förändring i mikroklimat och ljusförutsättningar ska stressa träden eller på dem levande lavar och mossor. Vegetation yngre än 20 år kan röjas bort vid ett och samma tillfälle, kräver sedan återkommande röjningar om marken inte betas. Igenväxningsträd som skjuter rot- eller stubbskott, t.ex. asp, al och björk, bör om möjligt ringbarkas och stå under tre somrar innan de fälls. Om detta inte är möjligt så tänk på att inte ta för mycket i taget, då en kraftig röjning stimulerar sättandet av skott.

Återväxten bör beaktas när röjningen planeras. Det kan bland annat vara svårt att se små plantor om röjningen görs när snö ligger på marken. Beståndet av solitärträd förnyas genom att lämna lämpliga yngre ekar fritt och ljusöppet. Spara så gott det går ersättningsträd (efterträdare) för äldre träd. Brynmiljöer innehåller ofta ekar som är spärrgreniga utåt. Brynen bör bevaras och kan också behöva skötas för att undvika igenväxning, här kan det vara fördelaktigt om även blommande och/eller taggiga buskar bevaras som fungerar som skydd och födokälla för många djur särskilt fåglar. Det är av stor vikt att skötseln är varierad och att man eftersträvar en mosaikstruktur där just blommande buskar finns kvar.

I områden som saknar efterträdare som kan ta över då de äldre ekarna försvinner kan ytterligare insatser för att minska åldersglappet behövas. Här kan olika veteraniseringsåtgärder eller utsättning av mulmholkar hjälpa till för att snabbare skapa goda förutsättningar för de arter som behöver gamla ekar eller mulmekar. Veteranisering kan innefatta ringbarkning av grova grenar för att skapa död ved eller att skapa skador i stammen för att påskynda en hålbildningsprocess.

Generellt gäller att inga skogliga åtgärder som riskerar att störa fågelhäckning eller andra djurs reproduktion får ske under perioden 1 april till 15 juli. Finns kännedom om tidigare häckande fåglar i ett visst bestånd behöver hänsyn tas ännu tidigare.

Skötselbegrepp

• Jätteekar – Hit räknas ekar med en diameter på minst 1 meter, eller minst 80 cm om de står solitärt.
• Efterföljare – Hit räknas hålekar med en diameter på 50-79 cm eller ekar med diameter på 80-99 cm utan håligheter.
• Friställning – Grova vidkroniga ekar (solitärträd och hamlade/beskurna träd) som en gång stått öppet, men som nu står igenväxta, bör friställas genom röjning av omgärdande igenväxningsvegetation. En tumregel är att solitärträd ska ha sina kronor fria, med minst 5 meter till närmaste träd så att stammarna blir solexponerade. Röjning kan gärna ske under sensommar eller tidig höst, då skott och blad ännu innehåller näring, vilket utarmar rotsystemet.
• Veteranisering – Är metoder för att skapa strukturer hos unga träd som vanligen förkommer hos äldre träd. Åtgärden är lämplig om det inom ett område finns ett tidglapp mellan gamla ekar och yngre träd som inte kommer att hinna utveckla lämpliga karaktärer innan den äldre generationen har förvunnit. Grova grenar kan ringbarkas för att skapa döda grova grenar, håligheter i stammen kan skapas eller sår kan göras i stammen.
• Skyddsvärda arter – I prioriteringsstödet finns skyddsvärda arter inlagda för stadens prioriterade skötselytor. Dokumenterade förekomster av eklevande skyddsvärda insekter, svampar och lavar enligt ArtArken är särskilt viktiga att uppmärksamma vid skötselåtgärder. Häckande skogsduva är också en bra indikator på värdefull miljö.

Målbild för ’Ekmiljö’ där före och efter en slyröjning för friställning av de gamla ekarna har gjorts. Illustration: Karl Jilg

Målbild

Halvöppna bestånd som medger solbelysning av stammar och utbredning av utvalda träds kronor. Ekar i olika åldersstadier från plantor till jätteekar och död ved. Omgivande artrika miljöer som blommande/bärande buskar, dvs buskar som producerar bär. Skötseln är varierad; en mosaikstruktur med olikåldriga träd eftersträvas. Bestånd med jätteekar hålls halvöppna, gärna hagmarksliknande, med gott om ljus för kronorna. Särskilt i brynen är det viktigt med flerskiktning där även blommande buskar finns kvar. Friställandet av ekar görs med eftertanke så att naturvärden som kan vara viktiga för eklevande organismer som t.ex. blommande buskar eller örtrika marker bevaras. Mängden död ved i form av döda träd, högstubbar och lågor är riklig. Döda grenar får sitta kvar på trädet (om säkerheten tillåter det). Grova nedfallna grenar får ligga kvar och förmultna.