Ekosystemtjänster
Ekosystemtjänster blir ett allt vanligare begrepp för att beskriva de nyttor som naturen, dess arter, strukturer och processer, ger människan. Ekosystemtjänster kan alltså beskrivas som ett sätt att konkretisera och sätta ett värde på de nyttor som ”naturen” i form av ekosystemen levererar (Naturvårdsverket 2017).
Man kan dela in ekosystemtjänsterna i fyra kategorier:
Försörjande ekosystemtjänster är exempelvis produktion av virke och pappersmassa och olika grödor.
Reglerande ekosystemtjänster kan till exempel handla om luftrening, pollinering och flödesutjämning av vatten.
Kulturella ekosystemtjänster utgörs bland annat av rekreation och friluftsliv
Stödjande ekosystemtjänster är sådana som ligger bakom andra ekosystemtjänster, exempelvis fotosyntes och biokemiska kretslopp
Försörjande ekosystemtjänster, som produktion av virke och grödor är lätta att sätta ett ekonomiskt värde på. Likaså kan många reglerande ekossystemtjänster, exempelvis anläggning av våtmarker och dagvattendammar för att förhindra översvämningar relativt enkelt värdesättas i form av minskade kostnader för skador. Även för pollinering har man räknat på vad ett bortfall av naturliga pollinatörer skulle innebära i form av minskad produktion av de grödor som gynnas av pollinering.
För många ekosystemtjänster, framförallt de kulturella och stödjande, är det svårare att uppskatta ett ekonomiskt värde då sambanden mellan processer och arter i naturen inte alltid är så lätta att koppla till en konkret nytta som kan mätas i pengar. Det är också svårt att väga värdet av olika ekosystemtjänster mot varandra. På senare år har man kunnat koppla kulturella ekosystemtjänster som vistelse i natur med hög biologisk mångfald till hälsa och välbefinnande (Fuller m. fl. 2007). Något som kan göra det enklare att även beräkna ett ekonomiskt värde på detta. För många ekosystemtjänster kommer det dock fortsätta vara svårt att sätta ett pris. Det innebär inte att de är mindre viktiga, vi har bara svårare att mäta deras värde i pengar. En poäng med begreppet ekosystemtjänster är att det visar på värden som naturen levererar och som inte alltid är direkt mätbara men är viktiga att ta hänsyn till ändå.
I ett större perspektiv innebär en rikare natur med många växter och djur en högre sannolikhet för leverans av ekosystemtjänster. Att satsa på endast enstaka arter inom ett grönområde kan vara negativt för tillgången på ekosystemtjänster. I Stockholms’ arbete med ekosystemtjänster har man valt att räkna in biologisk mångfald bland de stödjande ekosystemtjänsterna. Men det är inte så enkelt som att fler arter innebär högre leverans av eller fler ekosystemtjänster.
Rekreation
En av de kulturella ekosystemtjänsterna är rekreation. På senare år har flera studier genomförts som pekar på vikten av tillgång till närnatur för rekreation och välbefinnande (Hedblom m.fl. 2017, Sonntag-Öström m. fl. 2011, 2015). Det har till exempel visats att människor med stressrelaterade besvär återhämtar sig snabbare om de får tillgång till regelbunden vistelse i natur. Ljusa och öppna miljöer som skog vid en sjö eller gles hällmarkstallskog var de mest uppskattade i en studie om återhämtning för personer med utmattningsdepression. Skogen kan användas för att uppnå glädje, avspänning, harmoni och lugn.
I storstäder är det viktigt att människor får tillgång till natur samtidigt som stadsmiljöer förtätas i och med en ökad inflyttning. I Stockholm är tillgången till grönområden och strandnära miljöer hittills relativt god, särskilt i när-och ytterförort. Närheten till naturmiljöer är mycket avgörande för i vilken utsträckning människor kommer nyttja områden för rekreation. Små områden kan därför vara mycket betydelsefulla om de ligger nära bostadsområden och därmed kan nyttjas spontant och dagligen. Större områden som är belägna längre bort från den egna bostaden kan användas för mer planerade utflykter. Viktigt är att det får ta maximalt en halvtimme för människor att ta sig till de större naturområdena för att utflykten ska bli av, och dessa områden nyttjas främst på helgerna. De större områdena ger också ett tydligare intryck av att vara omgiven av natur samtidigt som upplevelsen av buller från trafikleder är avsevärt lägre (Stockholm Stad 2001). Avsaknaden av buller är i sig avstressande, vilket är betydelsefullt för många människor idag. I stadens reservat finns totalt ett 70-tal rofyllda platser identifierade (Läs mer om Guide till tystnaden).
Sociotopkartan (Stockholm stad 2002) utgår från människors behov och användning av grönytor. Om biotoper är utrymmen för växter och djur så är sociotoper snarare utrymmen i natur och grönområden som människor nyttjar. Upplevelseaspekten av grönytan är det som värderas, att träd är vackra och går att klättra i, att sjöstränder ger lugn. I stadsplanering är det lika viktigt att värden dels för naturen i sig, dels för människan inkluderas.
Stadsodling har på senare år ökat kraftigt i popularitet. I flera kommuner finns parkförvaltade områden och tomter vid hyres- eller bostadsrätter som iordningställts för gemensamt odlande i pallkragar. Tillsammansodlingarna skapar mötesplatser utanför sysselsättnings- och etnicitetbakgrund, odlandet är det gemensamma. Många odlingar bidrar också till ökad biologisk mångfald bland annat genom att locka till sig pollinerande insekter. Om en mindre del av en parkmiljö kan nyttjas för gemensamhetsodling ökar också nyttjandet av grönområdet, och det kan skapa engagemang för natur och biologisk mångfald. Även bikupor i städer har ökat, både på industritak och i villaträdgårdar. Eftersom pollinering är en viktig ekosystemtjänst bidrar bina till biologisk mångfald samtidigt som det rent pedagogiskt kan visa på hur saker i naturen hänger ihop.
