Gräsrika barr- och blandskogar
Förekommer oftast i låglänta moränmarker. Gräs dominerar det ibland artrika fältskiktet. Gran dominerar i regel trädskiktet men inblandningen av olika lövträdsarter är ofta stort. Skogarna har tidigare varit betade. Naturtypen finns spridd i södra och mellersta Sverige samt kalkrika delar av Norrland. Den är en allmän naturtyp i Stockholm.
Typiska djur och växter
Träd: Gran dominerar med stort inslag av lövträd som exempelvis björk, asp, rönn och ek.
Buskar: Ibland finns enar kvarstående som en rest från tidigare bete. Markvegetation: I marker som betats under 1900-talet hittas betes- och slåtterarter som exempelvis vårbrodd, backsmörblomma, slåtterfibbla och prästkrage. I skogar som vuxit igen mer dominerar ofta piprör. Vanligtvis förekommer även en del blåbärs- och lingonris i vegetationen.
Fåglar: Som blåbärsgranskogen men i regel artrikare.
Skyddsvärda arter
Gräsrika skogar som bär spår av bete brukar kunna innehålla flera växtarter som är ovanliga i Stockholm som exempelvis Jungfru Marie Nycklar, vippärt, nattviol.
Bland skyddsvärda fåglar i de gamla skogarna märks duvhök, bivråk, spillkråka, gröngöling och morkulla.
Kulturpåverkan
Alla gräsrika skogar har tidigare betats. Nu används dessa mycket produktiva skogar i skogsbruket. Dagens grässkogar innehåller ofta ett stort lövinslag. Man kan anta att detta är en rest från ett tidigare mer öppet stadium i skogen. I vissa delar av Stockholm (Djurgården) har man medvetet gallrat bort granen för att skapa attraktiva strövskogar. Om skogen får sköta sig självt kommer granen på sikt att dominera allt mer och eventuella betesmarksrester i fältskiktet kommer att försvinna.
Värden
De högsta värdena finns i gamla skogar där spåren från tidigare bete är tydligt. Här finns bra förutsättningar för höga kulturella, naturvetenskapliga, sociala och estetiska värden. De naturvetenskapliga värdena är knutna till en rik flora (särskilt kärlväxter och svampar) och arter knutna till gamla lövträd som exempelvis björk och asp. Skogar som domineras av piprör har mer begränsat naturvetenskapligt värde vad gäller markvegetationen.
Slitagekänslighet
De gräsrika skogarna är slitagetåliga.
Skötsel
- Skogen bör vara gles och luckig och helst betas, om värdena knutna till markflora ska kunna bevaras på sikt.
- Lämna lövträd vid föryngring och eftersträva 40 procent lövinslag i skogen. Särskilt värdefulla är ädla lövträd.
Målbild
- En gles och luckig skog, oftast dominerad av gran med inslag av ädla lövträd, aspar och sälgar.
- Gläntor med rik örtvegetation.