Småmiljöer i odlingslandskapet
I odlingslandskapet finns en rad småmiljöer som exempelvis åkerholmar, odlingsrösen, öppna diken, smågölar, åkerrenar, alléer och gamla fristående träd, där många av odlingsmarkernas växt- och djurarter trivs.
Typiska djur och växter
Växter som trivs på friska och torra marker som exempelvis åkerholmar, odlingsrösen och åkerrenar är ofta de samma som de som påträffas på torrängar och friska betesmarker då dessa miljöer utgörs av stenrösen och hällmarker. Vanliga arter brukar buskar som hagtorn och slån vara. Utöver betesmarksarterna brukar högvuxna arter som prästkrage, hundkäx, åkervädd och klintarter förekomma. Fågelarter bundna till miljöerna är bland annat fasan, törnsångare och gulsparv. Fuktiga miljöer som exempelvis öppna diken etcetera brukar vara ytterligt artrika och arter som är vanliga brukar vara fackelblomster, kabbeleka, ängsbräsma och olika flockblommiga våtmarksarter.
Kulturpåverkan
De olika randmiljöerna i åkerlandskapet hävdades tidigare. Åkerrenar och diken slogs med lie, träd vid åkerkanten hamlades etcetera.
Succession och hot
Odlingshinder som exempelvis åkerholmar och rösen tas i allt snabbare takt bort. De öppna dikena och smågölar är snart försvunna helt och hållet och dränerade eller ersatta av täckdiken. Konstgödsel, insekts- och växtgifter, ämnade för åkermarken hamnar ofta på randmiljöerna och skadar här värdefull flora och fauna på ett katastrofalt sett. Dessutom hotas ofta miljöerna av igenväxning på grund av upphörd hävd.
Värden
Randmiljöerna hyser ofta stora naturvetenskapliga värden i form av skyddsvärd flora, och fauna och för sin betydelse för variationen i landskapet. Dessutom hyses kulturella och estetiska värden.
Skyddsvärda arter
En lång rad hotade och sällsynta växtarter finns i randmiljöerna. Pukvete och säfferot tillhör dessa. Bland fågelarter som är beroende av den variation som randmiljöerna utgör är bland annat, kornknarr. Många hotade grodarter är knutna till gölar och diken i odlingslandskapet.
Skötsel
- De beskrivna miljöerna bör, om man vill behålla ett levande och variationsrikt odlingslandskap, bevaras.
- Röj med jämna mellanrum miljöerna från uppväxande träd. Solitära äldre vårdträd sparas.
- Hävda gräsmarker i randmiljöerna. Den optimala hävden sker med slåtteraggregat eller lie, samt bortforsling av slaget hö. Detta är dock en kostsam hävdform.
- Bevara täta buskpartier för fågellivet men eftersträva en mosaik av buskar och gräsmark.
- Skydda och vårda de värdefulla småmiljöerna.
- Gödsla inte åkerholmarna
Målbilder
- Odlingsrösen
- Åkerholmar
- Öppna diken
- Gölar och märgelgravar
- Alléer och vårdträd
- Åkerrenar
- Örtrika vägrenar
- Bärande träd och buskar
- Täta buskage av värde för fågellivet
- Fornlämningar