Vägkanter, banvallar och andra ruderatmarker

Vägkanter, banvallar, hamnar, gator etc. utgör en livsmiljö för många så kallade ruderata arter. Det vill säga arter som etablerats med människans hjälp, främst i städer eller andra kraftigt störda miljöer. Stockholm hyser en stor mängd ruderatväxter. Flera har funnits i Stockholm så länge att man räknar dem som naturligt förekommande och de sällsyntaste finns med på den nationella rödlistan över hotade arter.

Typiska växt och djurarter

På vägkanter brukar högvuxna gräs som exempelvis knylhavre och hundäxing dominera. I gatumiljöer och ruderata marker förekommer bland annat gatkrassing, hårgängel och gatkamomill. Nästan alla ruderata arter är ett- eller tvååriga.

Skyddsvärda arter

Bland skyddsvärda vägkantsväxter märks bland andra spetsfingerört som vid Värtahamnen har en av sina tre växtplatser i landet. Bland i Stockholm relativt allmänt förekommande skyddsvärda ruderata arter märks bland annat fältkrassing och paddfot. Mer sällsynt förekommer bland annat gatmålla, odört, hundtunga, sanddraba, kålsenap, fågelarv, ulltistel och ekorrsvingel.

Succession och hot

Växterna utmed vägkanterna är främst beroende av viss hävd, d. v. s. att vägslänten slås med jämna mellanrum. De ruderata arterna är som regel beroende av att jorden störs Vägkanter, gårdar och andra bortglömda miljöer regelbundet, genom grävning etcetera. Om miljöerna inte störs eller hävdas växer de igen med buskar och högvuxna fleråriga örter och förlorar sitt värde som växtplats för ovanliga växter.

Värden

Ofta har de ruderata arterna en intressant spridningshistoria. Spetsfingerörten har exempelvis kommit in med ballastsand från Ryssland och berättar om tidigare handel och handelsvägar. Detta gör att vid sidan av de naturvetenskapliga värdena kan finnas kulturella värden knutna till vegetationen.

Skötsel

  • Kolla alltid upp med ArtArken innan skötsel av miljöer, även sådana som ser ut att sakna naturvärden.
  • Värna de hotade och skyddsvärda arterna, utforma skötseln så att den passar de hotade arterna. De flesta ruderata arters miljöer ska grävas om med jämna mellanrum.
  • Gynna variation.
  • Spara värdefulla småmiljöer
  • Var särskilt aktsam om bärande träd och buskar, det vill säga de som producerar bär eller frukt.
  • Lämna gärna vissa avsnitt i naturen att utvecklas fritt. Detta skapar livsutrymme för fler växt och djurarter och ger landskapet mer omväxling.
  • Omför gärna vägkantsmiljöer till ängsmark om inte några skyddsvärda vägkantsväxter förekommer.

Målbilder

  • Täta buskage till skydd för vilt och fågelliv
  • Ädellövträd och bärande träd
  • Öppna diken
  • Fuktstråk och småkärr