Ängsskötsel

Ängsmarkerna upptog förr en mycket stor del av jordbrukslandskapet. Det var i ängarna man skördade vinterfoder till kreaturen som i sin tur gav gödsel till åkerbruket. Därav uttrycket ”äng är åkers moder”. Ängsbruket som uppstod vid tiden kring Kristi födelse och som varade långt in på 1900-talet skapade en fantastisk biologisk mångfald som idag i stort sett är borta. Enstaka ängar har bevarats och på en del platser finns ängsstrukturen bevarad i form av gamla träd och rester efter den hävdberoende slåtterfloran. På sådana platser kan det vara möjligt att restaurera ängsmarken och återuppta hävden.

2019-05-23T20:26:19+02:00

Fagning

Ängsmarken förr var ofta bevuxen med träd och buskar. Löv och kvistar som ramlat ner under vinterhalvåret måste därför städas bort för att inte minska gräsväxten eller hindra liens arbete vid skörden.

2019-05-23T20:26:08+02:00

Slåtter

Höskörden på ängarna inleddes i början eller mitten av juli och varade långt in i augusti. Först skördades de torrare ängarna och sist de blöta sidvallsängarna.

2019-05-23T20:26:05+02:00

Lövskörd

Löv var förr ett viktigt foder. Lövskörden, eller hamlingen som den kallas, gör att träden får speciell struktur och växtsätt som anses gynna biologisk mångfald.

2019-05-23T20:26:01+02:00

Efterbete

Några veckor efter höskörden hade gräset åter vuxit till i ängen. Då var det dags att släppa in djuren från de torrare och ofta hårt avbetade utmarkerna.

2019-05-23T20:28:09+02:00

Röjning och gallring

Om ängen var bevuxen med träd och buskar var röjning och gallring under vintern ett viktigt moment för att hindra ängen från att växa igen.

2019-05-23T20:27:29+02:00

Restaurering av ängsmark

I vissa fall kan marker som förr varit ängsmark ha behållit sin slåtterpräglade flora. Framförallt gäller detta när markerna inte har vuxit igen med buskar och träd utan kontinuerligt varit öppna.